Oj, jag skulle kunna skriva och prata om det här dygnet runt, det är som en drog och jäklar vilka härliga triathleter man träffar överallt!
Många tycker man är helt skruvad för att man lägger ner så många timmar i veckan på att simma, cykla och springa. Det tyckte jag också när Danne kom hem och hade signat upp sig på sin första triathlon tävling för några år sedan. Efter att Danne gjort två Olympiska distanser och två halv IRONMAN bestämde jag mig för att anmälda jag mig till min första triathlon tävling, en Sprint Distans i Stockholm 2014. Jag ville förstå och uppleva triahlon, se hur långt jag klarade att pressa min egen kropp och få känna det alla triathleterna pratade om. Ja, det är lite galet att man ska göra allt direkt efter varandra och det är mycket psyke som ligger bakom, speciellt när man har en fobi för mörkt djup vatten och att en av disciplinerna är just simning i mörka Riddarfjärden. Men jag klarade det och jag gick i mål! Det var en wow-känsla utöver det vanliga, det var inte bara en målgång, den sommaren övervann jag en rädsla jag hade haft i över 25 år.
Målgång vid Stockholm Triathlon 2014
Tanken var att jag skulle köra en Olympisk distans året efter men jag och Danne bestämde oss för att köra Halv IRONMAN på Mallorca tillsammans istället, det skulle bli mitt stora mål 2015. Vi kunde då träna ännu mer tillsammans och det vore ju en dröm att vara på banan samtidigt. Vi hade fler vänner som skulle starta och det är kul och motiverande att träna mot samma mål. Dock frågade jag mig själv om jag ens skulle klara av en Halv IRONMAN, simma 1900m rakt ut i havet och tillbaka, cykla 9 mil varav 1.7 mil var uppför ett berg och sedan springa 2.1 mil i gassande sol. Jag var helt ny inom detta och jag hade inte så många månader av tri-träning i ryggen när vi anmälde oss. Men vad är det värsta som kan hända, går det inte så är det bara att bryta, klart jag skulle starta! Det roliga är att när Danne gjorde den tävlingen 2014 så sa han – ”Nästa år går du också över mållinjen i Alcudia”, jag skrattade honom bokstavligen rakt i ansiktet och förklarade att han inte var riktigt klok! Men där hade han rätt, som med så mycket annat, jag gick över mållinjen året efter och blev officiellt en IRONMAN.
Halv marathon på IRONMAN Mallorca70.3 2015.
Det blev många tidiga mornar i bassängen på Eriksdalsbadet, långa cykelturer och sena löpkvällar, 10 månader av hård träning. Tävlingen är ändå belöningen, det är den dagen man ser fram emot, vända upp på målrakan och höra speakern: – ”Here is Johanna from Sweden, you are an IRONMAN”, och gå över mållinjen. Jag får gåshud och tårar i ögonen av bara tanken, trots att det gör fruktansvärt ont och man vill bryta flera gånger så ÄLSKAR jag verkligen det här! Så pass mycket att jag gjorde en till Halv IRONMAN sju veckor senare i Vansbro, också tillsammans med min älskling och nästan hela vår galna Triathlon Klubb, Terrible Tuesdays. Den tävlingen hoppas jag verkligen att alla får uppleva någon gång, underbar bana och fantastiska funktionärer!
Sista cyklintervallen innan Vansbro Triathlon 2015.
Nu är min race-season slut för i år och nu jag kommer lägga mitt fokus på yogan och styrka några månader. Nästa års mål är redan under planering och vi återkommer med vad det blir för roliga tävlingar.
Johanna
Inlägget Kärleken till IRONMAN & Triathlon dök först upp på Rawness.