Det här med fobier och irrationella rädslor är något som är väldigt tufft att övervinna, min var mörkt vatten. När jag blev intresserad av Triathlon visste jag att simningen skulle bli svår, men jag hade nog inte förstått riktigt hur svår.
Har man ingen fobi så är det svårt att förstå vad man går genom. Det här är en rädsla jag haft sedan jag var liten och jag hade inte simmat i mörkt vatten på över 25 år. Nu stod jag inför mitt första triathlon i Stockholm.
Under min barndom drunknade min farbror och jag fick därför lära mig väldigt tidigt att mörkt vatten är farligt. Detta har följt mig sedan dess och jag har vägrat simma rakt ut i havet eller hoppa i där jag inte kunde se botten.
När vi har varit utomlands och snorklat i turkost vatten simmade jag runt stora mörka koraller istället för att ta mig över. Så fort jag såg ett mörkt parti så fick jag panik. Det var absolut ingenting som var farligt och det var det jag behövde förstå.
Efter många diskussioner stod jag där på bryggan vid Hellas i våtdräkt med gråten i halsen. Målet var ju att få springa upp för slottsbacken och ta mig över mållinjen, det var ju min dröm. Det var alltså bara att hoppa i och övervinna fobin för att kunna ta mig dit. Det tog verkligen emot när jag borrade ner huvudet i det mörka vattnet första gången och började crawla. Jag vägrade titta ner utan öppnade bara ögonen under andningen. Det började med några simtag för att sedan stanna upp när paniken sköljde över mig. Då fick jag lägga mig på rygg, flyta, få ner pulsen, hitta andningen igen för att sedan börja om. Så här höll vi på fram till dagen innan tävling. Vissa dagar var jobbigare än andra och jag har många gånger skrikit och gråtit när Danne pushat mig. Utan honom hade jag aldrig hoppat ifrån första början.
När jag simmade blev olika mantran nyckeln för att hålla mig lugn. Dessa kunde variera från tävling till tävling. På IRONMAN Mallorca var det stora mörka partier med sjögräs och det enda jag kunde komma på var ” grön lurvig Ikeamatta, grön lurvig Ikeamatta”. Jag tog mig genom de 1900m med en rolig och knäpp känsla istället för ren panik och det gick! Idag kan vi simma sida vid sida oavsett om det är mörkt eller klart vatten. Ibland kommer hjärnspöken men de försvinner lika fort.
Att övervinna min fobi var en riktigt stor bedrift. Allt går om viljan finns!
/Johanna
Inlägget Att övervinna en fobi dök först upp på Rawness.